bild tagen i morse haha :) Nathalie ser upp till sin bror och gör precis som han :)





Söndag idag.. Jag och mamma ska köra in till stan och titta på mormors blommor. Jag kan inte förstå att hon är borta. Det har inte gått in i huvudet helt.. Jag tänker att hon sitter i sin lägenhet ,jag tänker för mig själv att det är dags att besöka henne, att jag kanske ska ringa henne ikväll men så slår tanken mig att det kan jag inte för hon kommer inte svara..

Pontus hittade sitt födelsedagskort med pengar igår och sa att det var från hans mormor..  Det sved lite, men han var gullig och sa att jag kunde låna hans mormor.. Det var ju snällt men min mormor kan ingen ersätta såklart även om jag vet att han skojade.
Jag skrev ju en dikt med min syster men hon har lite dåligt humör ibland att allt kan vända. Och så blev det med vår dikt. Så jag skrev en egen på morgonen, samma dag som begravningen.
Jag tog med den till kyrkan för att bara lägga den med min ros när vi sa farväll men pappa och mamma läste den på begravningen medans prästen pratade och mamma sa- läs upp den. så jag bad prästen göra det.

""Hej mormor. För mig är du inte borta för alltid.
En dag möts vi alla igen, men tills dess ska du veta att jag älskade dig lika mycket nu som jag gjorde när jag var liten.
Du minns eller hur - att jag alltid ville vara hos dig när jag var arg och ledsen på mamma som liten.
Det var dig jag grät efter när jag  hade skurit mig i armen,
Du var alltid nummer 1 när jag var barn.
Kommer du ihåg när vi spelade 31:an och jag åt godis i stora lass tills jag spydde- tänk vad roligt morfar hade utav det.
och alltid på liven sov jag oss er.
Jag gjorde apelsiner till julen åt er och vi brevväxlade.
Jag har sparat dem 74 vyxkort och 70 brev!
Minnen som bara är dina och mina mormor, dem glömmer jag aldrig.

Jag tackar för den uppväxten att alltid ha haft er nära, att ni brydde er om oss och förgyllade våra midsommar, påskar, julafton och alla andra dagar tillsammans.

Jag önskar så att du mormor hade stanat hos oss en mycket längre tid, men jag förstår att det var kämpigt för dig.
Du verkligen kämpade vad du kunde!
 Ser du oss här idag? Ser du att Hampus är här?
Många tycker det är fel att en 4åring ska vara med på en begravning men jag känner så starkt att du hade saknat honom här idag om han inte hade varit med och sagt hejdå, han var ju din lilleman.

Så nu är vi alla samlade här för att säga ett sista hejdå.
Alla här inne har ett minne av dig som vi aldrig kommer att glömma!
Vi kommer sakna dig men morfar- han väntar på dig..
Åk du till honom och var lycklig, när vår tid är kommen, möts vi alla igen.... ""