Barnens barndom.

Är helt slut, både i huvudet och i ögonen.

Varit en dag med stress, eller inte stressat men massa saker man ska göra det ena efter det andra.
 Sen tar det på krafterna att vara på en begravning.

Kan även berätta att Hampus var ju på begravningen , det gick suveränt bra!  Jag hade iförsig inte trott något annat än att det skulle gå bra! Prästen och Hampus tände ljusen. Jag skrev ett eget brev som prästen fick läsa upp åt mig för jag klarade inte av det.

Nu har vi precis ätit, var inte så sugen på mat. Pontus har varit och handlat mina favorit chips

tycker bara det är himla synd att påsen är så liten och att dem kostar så mycket, så det är inte kul att handla 2 påsar ;)




Tvn rullar, ullared sågs nyss.. Ja dit ska vi nästa lördag! Ska bli kul! Även om vi bara ska inhandla presenter till barnen så ska det bli kul. Jag har alltid handlat barnens presenter själv men denna gången ska pontus och jag gå tillsammans. Vi behöver sån tid tillsammans!  Att vi båda blir mer delaktiga i barnens liv..

I mitt brev/dikt till mormor innehåll minnen från min barndom och det får mig att inse att detta liv vi lever nu med barnen, det kommer vara deras barndom.. Den är jätte viktig! Barndomen är tiden som är kortast "period" i sitt liv men dock det viktigaste. Den skapar en som människa och barndomen är en tid man ofta kommer att bli påmind om. Jag tänker ofta på min barndom, min uppväxt och allt där om kring!
Såna minnen som jag fått utav mina morföräldrar önskar jag att mina barn kan få uppleva!  Men jag kan tyvärr inte påverka andra, även om jag ibland så gärna hade velat.

Sitter och inväntar Idol nu. På tal om annat: När ni är ledsna för en sak, känner ni också ofta att fler saker ploppar upp i hjärnan då som man är missnöjd med- så man blir ännu ledsnare/besvikande på helt plötsligt olika saker?
Så känner jag just nu.. Jag känner sorg för mormor men nu känner jag också så mycket andra saker som jag är missnöjd med.. Och helt plötsligt känner jag mig så olycklig...

Så min status får nu vara- Olycklig... .



Kommentarer
Eva med Neo

Men du är stark Diana och detta kommer du klara bara även om du kommer bära med dig sorgen för alltid. Jag och Neo finns här för dig iaf, synd att du inte orkade läsa om det du skrivit för till din mormor för din mormor. Hon hade blivit superglad, men jag tror hon har ett leende på läpparna nu med. Hon har ett fint barnbarn, som är en god mor och en god vän.. Vi tycker om dig MYCKET snäckan! <3



Skulle vi boka måndagen? Vill du kanske hjälpa mig att hitta en tröja som jag kan ha på mig på inflyttnings festen?



Kram o godnatt <3

2010-10-23 @ 22:15:51
URL: http://underbaraneo.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Familjen Andersson

Vi heter inte längre familjen johansson, utan familjen Andersson men vi stannar gärna kvar på denna bloggen ändå ;) . Välkommen hit! :).

RSS 2.0