Förlossningsberättelse


Vaknade igår (söndag den 23 novemberi v 39+4) Klockan 07.00 på morgonen och var bajsnödig!. Gick på toa men det ville sig inte riktigt. Hade ett enorm tryck mot ryggen hela tiden. Efter en stund gick jag för att kolla om vi hade lavemang hemma men inget fanns. Bosatte mig på toa med korsord för jag tänkte att det kunde ta tid!  Kändes som om man gått och hållt sig en hel dag och sen är så hård.. Man brukar få ont i magen/ryggen då.. En sådan smärta hade jag!.
När jag väl satt och försökte tyckte jag att det försvann i mellanåt.. Kunde detta vara värkar istället??  Började skriva upp tiden och dem kom regelbundigt. Men ingen slempropp eller vatten ville dyka upp.. Efter en timme väckte jag Pontus!. Då hade jag tagit två alvedon + en dusch men värkarna kom ändå.. Förstod att jag nästan hade värkar, att det var inte bara som att jag var bajsig.  Tyckte ändå att om  jag bara fick bajsa så skulle värkarna kanske avta!. Pontus ringde sin mamma som skulle ta Hampus.  Tog en dusch och jag gick ut med Hunden efteråt.. Tänkte att värkarna kanske avtog då!. Vid 09.00  hade jag ringt till förlossningen och sa att jag ville dem skulle titta på mig, jag hade värkar och med förra barnet gick det snabbt så hon sa kom in för säkerhetsskull!. In kom jag och fick ctg koppad sen blev man lämnad. Man hör barnets hjärtljud, ganska jämt och fint men sedan när det börjar höjas- då är det en värk på gång.. Så först hör man på barnets hjärtljud att det ändrar sig och sekunden efter känner man smärtan.. Det var "mysigt" i början men när smärtan är som jävligast- är det inte speciellt kul längre!  Vi satt och pratade jag och Pontus och då hände något med bebisens hjärtljud, dem sjönk! jag och pontus tittade på maskinen och sedan på varandra, det varade säkert bara någon sekund och sen kom hjärtljuden tillbaka, men det kändes kusligt! Antagligen kanske bebisen som vände sig.

Värkarna blev smärtsamare hela tiden... Efter ca 20 min kollade hon mig och jovisst var förlossningen pågång.. .Bytta kläder!. Hon frågade om jag ville ha lustgas  men tyckte inte det var så farligt ÄN..

Värkarna kom och dem gjorde fruktansvärt ont
Jag förstökte hitta en ställning att ta emot värkarna på, barnmorskan sa jag kunde sätta mig upp och det gjorde jag


* som på bilden* och det underlättade lite, mer än att bara ligga ner.
Precis efter bilden är tagen kommer en värk. Klockan är då 10.00.

Barnmorskorna  Eva & Marie  tar lång tid innan dem kommer igen, frågar hur det är sen gick dem igen... 
Länge får man vara själv i rummet.  Och jag undrade när i helskutta ska jag få lavemang.. Jag hade tjatat hela tiden sen jag kom in på att jag var så otroligt bajsnödig! Men ingen lavemang kom. Jag fick däremot blåbärssoppa och nypon eftersom jag inte hade hunnit äta frukost.

Värkarna blir allt mer smärtsamma och jag klamrar mig fast vid ena sängkanten! Barnmorskan kommer in och jag frågar hur ska jag nu ligga? Det gör så jäkla ont! Jag fick en handduk bakom nacken. Hon sätter upp ena benstödet så jag ligger på sidan med ett ben upp.
Det underlättar liite. Mellan värkarna var det så skönt! Så fridfullt och jag ville sova.. Låg och blundande tills man hörde bebisen hjärtljud då visste man att nu kommer ännu en jävla smärtsam värk!. Eftersom vattnet inte har gått av sig själv  tar dem håll på hinnan.. Blir varmt..Sedan lägger hon en handduk mellan benen, också skönt!


( Värkarna med Hampus var inte enns i närheten av denna smärtan jag hade nu).
och dem säger att får man barn inom 3 år så ska förlossningen inte vara lika tuff..
- Så blev det inte för mig!
När värkarna kom som ondast glömde jag bort andningen och i den stunden ville man verkligen bara hem! Och tanken på dem som får kejsarsnitt- vilken dröm att slippa denna jäkla smärtan- just smärtan för smärtans skull, det andra med en förlossning ville jag uppleva!!
Jag ville som sagt HEM!.
Pontus masserade mig slutet av ryggen- där det hela tiden gjort så ont! Barnmorskan frågade om jag ville ha nålar där men nix- då kunde jag ju inte trycka där själv!.
Tryckte jag där så tyckte jag att känslan blev lite lättare!
Barnmorskorna gick.. och dem sa hela tiden- vill du något så ring på klockan!

När jag låg där på sidan och inte visste vart jag skulle ta vägen kände jag att det tryckte på, nu fan händer här något! Jag måste bajsa eller så kommer skiten ut själv!

Ringer på klockan och tittar på Pontus- säger nu händer något!! Känslan på det var oroande- jag visste inte vad som hände i min kropp! Men något hände- så mycket förstod jag! Det tryckte på fruktansvärt och jag kände att något var på vägut! bajs eller bebis- bajs hade jag då i mina tankar!

Barnmorskan kommer då in kl 10.50 och jag säger något händer.
Då säger hon- behöver du krysta så gör det. Då ligger jag kvar på sidan...  Va? Tänkte jag, jag behöver inte krysta ut barnet - jag behöver bajsa.
Jag lägger mig tillrätta i sängen liggandes men det känns inte bra, hon höjer sängen åt mig ( med Hampus låg jag nästan men nu kändes det bara konstigt)  så hon höjer sängen till rygg/sittande. Och vill att jag ska ha benen som dem är, böjda i sängen. inget motsånd.! Men efter en krystning så säger jag att jag vill ha stöd mot fötterna och dem sätter upp benplattan. och så vill hon att jag ska hålla i handtagen på sidan av sängen men jag hittar själv vart jag vill hålla och vilket som kändes bäst för mig.. Kändes som man skulle ut och ro :)  I den ställningen satt jag nästan . Förutom med benen då! Och tog med fingret och vissade vart jag skulle trycka och det underlättade. 

Krystade någon gång  tills huvudet var halv ute.. Då spände det så in i helvete!  Då säger barnmorskan att krysta på! KRYSTA PÅ? Hur i helvete ska jag det när det gör så jäkla ont sa jag.   Är man mitt uppe i den värsta smärtan man någonsin haft  och känner att man inte kan göra något så är det inte lätt att trycka på .!  Samlade lite mod och krystade igen och huvudet kom ut! Det var riktigt tufft :). Satt ganska uppåt så jag såg hennes sida av ansiktet.. Håret!. Och att se henne med huvudet ute, det var en rejäll glädje och det peppade mig att veta att snart är hon ute! Endast en krysning till så hade jag henne hos mig!. Så vi inväntade nästa värk... Men ingen värk kom... Så barnmorskan fick börja trycka på magen tills en värk kom! Krystade en gång till, minns inte den som smärtsam och hon kom ut!.
En helt bedårande liten flicka!. 3525gram  och 51 cm lång!. Kom 11,16!. Förlossningen tog 4 timmar totalt!

Nathalie 23 November 2008!


Pappa stolt visar upp sin dotter :)

Precis uppkommen! Finns inget underbarare!.













Hampus 21 Decmeber 2006

Började med att jag vaknade natten mot torsdagen som också var beräcknad förlossningsdag!. 
03.00 vaknade jag utav värkar!  Är det förvärkar? Hade haft en kanon graviditet. Knappt något illamående.. Kännt sköna sparkar.. Inget alls som var jobbigt!. jag färvänade mig att minst gå över en vecka som förstföderskor brukar göra!

03:10 Det kändes som dem var regelbudna med detsamma men jag tyckte det var jätte konstigt. Inte brukar förlossningar börja med regelbundiga värkar.. Försökte sova om men det gíck inte. Testade att värma en värmedyna och la på ryggen.03:30 gick slemproppen, massa blod kom. Ringde mamma hon sa bara, gå och lägg dig-, du märker när det är riktiga värkar. Ja men blodet då? Det var som mensen hade kommit- så pass mycket blod.. Kände att något borde vara fel..Skulle man blöda så här mycket?  03:40 sätter mig på familjeliv, och frågar andra hur jag ska göra. Många på famijeliv säger- åk till bb om du har så pass regelbundiga värkar! Värkarna kom var 10 minut! Ringer in till kk och dem säger att jag ska vänta, man ska ha 3-4 värkar under 10 min och när jag just pratar med barnmorskan på bb hålls värkarna borta., och det med blodet var inget att ora sig för. Skulle ringa igen om jag var orolig. Ta en dusch och drick varm så lättar värkarna säkert fick jag som svar från kk.!. Tog en lång dusch och kände att värkarna var detsamma.! Dem avtog inte..  Men det var skönt i duschen men jag var för nojig för att stå i duschen så jag steg ur. Jag tog min väska och plockade ner kameran och sånt som man gör i sista minuten, laddare!!. Visste ju inte om jag fick stanna eller åka hem igen men för säkertsskull så packade jag ner det sista. Även Dante vår hund la ner en boll i väskan, han visste nog att det var pågång :)

Efter en stund väcker jag pontus (sambon) och säger att jag är orolig över blodet, det kom ju så mycket.. Han frågar om han fick ta en dusch´, om han hann det. Javisst inga problem sa jag.. Tog på lite maskara så jag inte skulle se ut som ett spöke!. Han tar en dusch och vi tar det i lugn takt. Törstade som tusan och drack en massa vatten. Kände att det blev lite värre med värkarna... Fick halvt stå över sängen när en värk kom.. Men den var hanterlig!. Inte att man skrek men man kände riktigt när en värk var på gång!. Den kom snabbt smygande och sen kom den rejält och sen försvann efter någon halv minut. Minns inte riktigt =). Men nu i efterhand så var det ganska *mysigt*. Att man känner hur något kommer kommande och kroppen bara följer med. Kände mig lite illamående och gick in på toa och spydde .. Bara vatten.. Jag tänkte aldrig på att jag snart skulle föda.. Vet inte vad jag tänkte på :). Bara kände på kroppens signaler. Värkarna..

Pontus gör sig klar, vi hoppar in i bilen och jag vevar ner rutan, skönt att känna frisk luft. Pratade på som vanligt och i mellanåt fick jag värkar.. Vi höll oss lugna! Skickar sms till mamma att jag var orolig för blodet så att vi har åkt in för att kolla,  jag var säker på att bli hemskickad, antigen att det inte var allvarlig med blodet eller att jag inte hade öppnat mig så mycket. Att jag hade Bf denna dagen brydde jag mig inte om. !. Eftersom Dante var hemma och behöde ut och kissa på morgonen stoppade  jag ner nycklarna till syrran som bor granne!. Så hon skulle förstå att hon fick ta vovven på kisstur!.

04:50 står vi och bankar på kk dörren!

Väl inne står jag och gungar med höfterna -skönt, barnmorskan kommer in och jag pratar som vanligt. sätter CTG på mig. Sen går hon och blir borta läääänge. Tror nästan hon har glömt oss. Kommer tillbaka och tittar, hans hjärta ticka bra!. Sen går hon igen.. Amen fa fan! Kom tillbaka kvinna :). Ska du inte titta till mig- jag blöder! Jag hade satt på binda så frågar hon om vattnet gått. Nej sa jag.. 
Klockan var då bara 10 min senare men för mig kände det som evigheter när hon var borta..
När hon fick reda på att jag var öppen fullt  fick hon lite bråttom ! Snabbt med lavemang, hon sa jag kunde föda i duchen så jag fick skynda mig! Fick lavemang, gick in på toa tittar mig i speglen- VA SKA JAG BLI MAMMA NU?
Chockad men super glad! Ska just sätta mig ner när jag undrar om inte Pontus ska gå ut från rummet. (toan har ingen dörr utan bara ett draperi. .. Nä han får vara här inne sa barnmorskan ifall något händer. Men jag kan fan inte sitta här och skita löst när han hör allt!. Fick sätta på vattnet på full volym och bajsade. Han hörde inget :). Tog mig en dusch och det var skönt! Skjortan på sen fick jag snabbt gå till förlossningsrummet!.

Inne i förlossningsrummet skulle hon ta hål på hinnorna så vattnet kom. det gör inte ont när dem sticker- men det visste man inte sen innan :) Så allt sådant gjorde en lite orolig! Men allt flött på bra! Underbara barnmorskor hade jag!
05:30 gick vattnet!. Barnmorskan sa att när vattnet gått kan värkarna antingen avta eller att det blir värre- krystvärkarna kommer.
06.00 Kom dem riktiga krystvärkarna. . Mellan krystvärkarna pratade jag på som vanligt, märkte inte enns när en värk var på gång så dem fick säga till mig- har inte du en värk nu? Inta din förlossningsställning- din mage är hård= krystning :) Sen kände man hur dem kom och när det var som värst så skulle man krysta så hårt man bara kunde och länge- det var lättare sagt en gjort.! Man trycker på allt man kan men man kan inte göra det i hur många sekunder som helst, så det fick bli några krysningar..
Pontus baddade min panna med vatten, det var skönt! Han stod uppe vid mitt huvud och höll om mig.. Hjälpte mig att puscha på!.
Huvudet kommer ut- jag skrek som en tok... Sen sitter bebisen fast där.Runt halsen.
- Nu är huvudet ute Diana- krysta sen en gång till- hårdare.
- Men varför skriker han inte då? frågade jag.
Det gör han när hela han har kommit ut!
Så får man vänta på nästa krysning för att kunna krysta ut resten av kroppen!. Och det var det som gjorde så JÄVLA ont!. Kändes som en kniv skar upp en rakt över hela underlivet! Skrek så jag trodde hela sverige kunde höra mig!. Fruktansvärd smärta! Det värsta jag varit med om i smärtväg! Nu hann jag ju inte med någon smärtlindrig och kände inte att jag behövde någon! det som gjorde så fruktansvärt ont var när axlarna skulle ut!. Han hade ett litet huvud jämförälse tills han knubbiga kropp så antagligen är det därför det var så svårt och smärtsamt att få ut axlarna!

06,32 Fick upp honom på mitt bröst och man var så fullkommligt lycklig att man inte vet vad man ska säga
!
En helt otrolig känsla! En liten bebis hade kommit fram, magen var platt  fast det märkte jag inte då- smärtan var borta! Massa lycka på en gång! Vi var föräldrar!
Åherregud och shit var nog det enda jag sa i 5 minuter!.  Och så tackade jag barnmorskorna tusen gånger om :)
Sen så frågade jag om det var en pojke =). jag visste ju att det var en kille sen alla ultraljuden men ändå =). barnmorskan frågade Pontus om han ville klippa navelstängen och det ville han gärna =). (fast han sagt till mig under graviditeten att han inte tänkte göra det :). Han strålade lika mycket lycka som jag!. Han var så stolt!. Sen fick jag krysta igen för moderkakan. den vissade hon upp att där inne hade han bott!. Sen behövdes jag sys så under tiden dem gjorde det så mätte bm honom. 50 cm lång.. vägde 3850g.. Huvudmått 34!. Pontus fick honom inlindad i en filt och fick sätta sig ner med honom och njuta!. Många barnmorskor kom in och tittade på honom.. Så frågade en barnmorska när värkarna hade kommit.. Kl tre  på dagen svarade en annan barnmorska ( hon jag hade pratat med i tele när jag ringt dit). Nej sa jag, nu i natt började värkarna. VA?! OJ! sa alla vilken drömförlossning :).. Ja det kanske man kan säga! :) 3.5 timme och ingen bedövning eller lustgas!.

Lyckan var obeskrivlig! 

Bilder:





Jag har tyvärr inga fler bilder utav Hampus förlossning för vår dator krashade när Hampus  var 3 månader så dem finns inte i datorn!




Kommentarer
Johanna

Gratttis till er sötnos =)=)=)

2008-11-24 @ 15:32:03
URL: http://supersuperjojo.blogg.se/
johanna&kevvs

hon e så underbar..längtar ti lördag när man kan gosa me henne igen:=)

2008-11-24 @ 16:12:30
Denise

ÅåHH! Stort grattis! Gud vad jag är glad för er skull! Kramar

2008-11-24 @ 16:31:08
URL: http://snisen.blogg.se/
Hanna

GRATTIS till en superfin flicka!!

2008-11-24 @ 16:43:23
URL: http://prinselliot.bloggspace.se/
Louise

STORT GRATTIS! fin hon var :)

2008-11-24 @ 17:08:59
URL: http://louisek.blogg.se/
Jessica

Det var så lite så med pressenterna :-) Den bilden är verkligen jätte söt, när hon ligger i de rosa.. närbilden ;);) Urgullig.. längtar till nästa gång vi ses. Men nu ska ni bara va hemma ensamma och ta de lugnt och mysa massa... tänker på er.. ;)

2008-11-24 @ 22:25:42
URL: http://curdidurdi.blogg.se/?tmp=24221903
Jessica

Det var så lite så med pressenterna :-) Den bilden är verkligen jätte söt, när hon ligger i de rosa.. närbilden ;);) Urgullig.. längtar till nästa gång vi ses. Men nu ska ni bara va hemma ensamma och ta de lugnt och mysa massa... tänker på er.. ;)

2008-11-24 @ 22:26:46
URL: http://curdidurdi.blogg.se/?tmp=24221903
Jessica

Det var så lite så med pressenterna :-) Den bilden är verkligen jätte söt, när hon ligger i de rosa.. närbilden ;);) Urgullig.. längtar till nästa gång vi ses. Men nu ska ni bara va hemma ensamma och ta de lugnt och mysa massa... tänker på er.. ;)

2008-11-24 @ 22:27:29
URL: http://curdidurdi.blogg.se/?tmp=24221903
Emelie

Grattis ännu en gång =)

2008-11-24 @ 22:32:17
URL: http://familjenbrocka.blogg.se/
Jeanette

Grattis igen =)

2008-11-25 @ 10:06:38
jane

Grattis till en tjej! Men jösses öppen 8 cm & du tror bara du e bajsig?! herre jösses..själv låg jag ca 24 timmar från första värk..kan lova dig att jag var mer än "bajsnödig" dom timmarna!!!!!!! lyckasn ost du ;)hihihi

2008-12-16 @ 17:22:28
URL: http://gumpen.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Familjen Andersson

Vi heter inte längre familjen johansson, utan familjen Andersson men vi stannar gärna kvar på denna bloggen ändå ;) . Välkommen hit! :).

RSS 2.0